Blå, blå, blå är kärleken …

Blyblomma.05
Väldigt många hävdar med emfas att medelhavsväxter inte hör hemma annat än i just medelhavsländer. Och i synnerhet då inte i Sverige. Kan till viss del hålla med om man envisas med att dessa så älskade sydlänningar får husera ”fritt” – i trädgård, på balkong eller terrass. Sällan och aldrig är det värt mödan med allt evinnerligt baxande – in och ut och in och ut i det oändliga. Och det vid minsta tillstymmelse till temperaturfall eller annan otjänlig väderlek … För att inte nämna vinterförvaring.
Växthus täckt med snö och is.
Jag hävdar dock motsatsen och dessutom med samma emfas – självklart under förutsättning att det finns ett växthus att tillgå. Vi har ynnesten i att inneha ett sådant och då hamnar sakernas tillstånd i ett diametralt annat läge. Vi frossar oavbrutet i medelhavsväxter som olivträd, nerium med flera. Men vi frossar framför allt i den största kärleken av alla – och då pratar jag i mått av riktigt stor sådan – den gudabenådade blyblomman. Blyblommor älskar klimatet i vårt oisolerade växthus. Tempererat, solsäkert – när solen väl väljer att visa sig, men hursomhelst ljust, och samtidigt den mest vindskyddade plats som en svensk sommar kan erbjuda. Amen!
Blyblomma.04
Blyblomma.05
Föregående inläggNästa inlägg

Dela

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.