Väldigt många hävdar med emfas att medelhavsväxter inte hör hemma annat än i just medelhavsländer. Och i synnerhet då inte i Sverige. Kan till viss del hålla med om man envisas med att dessa så älskade sydlänningar får husera ”fritt” – i trädgård, på balkong eller terrass. Sällan och aldrig är det värt mödan med allt evinnerligt baxande – in och ut och in och ut i det oändliga. Och det vid minsta tillstymmelse till temperaturfall eller annan otjänlig väderlek … För att inte nämna vinterförvaring.
Jag hävdar dock motsatsen och dessutom med samma emfas – självklart under förutsättning att det finns ett växthus att tillgå. Vi har ynnesten i att inneha ett sådant och då hamnar sakernas tillstånd i ett diametralt annat läge. Vi frossar oavbrutet i medelhavsväxter som olivträd, nerium med flera. Men vi frossar framför allt i den största kärleken av alla – och då pratar jag i mått av riktigt stor sådan – den gudabenådade blyblomman. Blyblommor älskar klimatet i vårt oisolerade växthus. Tempererat, solsäkert – när solen väl väljer att visa sig, men hursomhelst ljust, och samtidigt den mest vindskyddade plats som en svensk sommar kan erbjuda. Amen!
Dela