Att i detta ”närodlade” växthus installera en kamin är något vi nu efter tre år aldrig ångrat. Växthuslivet med kamin tar oanade proportioner i lågsäsong och blir till ett rent Shangri-La!
Att elda i kaminen, och framför allt att elda rätt, är också och utan någon som helst tvekan – ett riktigt hantverk. En såväl sinnlig som kontemplativ syssla. Som bonus också ett rent nöje!
Torr ved, allra helst dito av björk, är nummer ett och viktigast av allt. Ett rejält vedlager inger dessutom precis den känsla av trygghet som en sparad slant på banken står för.
Mitt råd lyder, tokelda inte! I ett oisolerat växthus är det detsamma som att elda för de så kallade kråkorna och resultatet är bara ett slöseri med ved + att vedrök inte tillhör det mest hälsosamma.
Att snålelda är inte heller något jag rekommenderar – det främjar mest att rökgången sotar igen. Det klassiska begreppet lagom får inte underskattas … Lagom och med sunt förnuft är ledorden – precis som i så många andra sammanhang. Hos oss går det under en heldag med full aktivitet i växthuset åt ungefär en nätsäck av de som kan köpas i bensinmacken eller på byggvaruhuset.
Ett växthus i enkelglas går såklart inte att värma upp helt med en enkel kamin – så är det bara. Till viss del är det ändå möjligt, dock bara under förutsättning att inte sträng kyla råder. En kamin i ett växthus är mest för känslan, myset, sällskapet, ljudet, doften … sinnlighet om något. Dock en vedbaserad sådan.
En rejäl flanellskjorta och fleecetröja förtar heller på inget sätt sinnligheten. Tvärtom. Det blir lite som att idka någon form av friluftsliv.
Dela