Att vara inne på sin första årscykel med ett växthus innebär månatliga aha-upplevelser. Ja, nästan veckovisa. Hade det varit fråga om mat hade jag kallat det för oavbrutna smaksensationer. Nu är det istället odlingsmirakel – oavbrutet!
Dags att för första gången skola om tomater! Frösådda inomhus och tanken går till snabbväxande tonåringar – lite för långa och lite för gängliga. Smått bortskämda som de är med värme i överdos. Behöver få lite tuffare utmaningar än vad ett hus uppvärmt med centralvärme kan uppbåda, men väl ett växthus i lågsäsong. Växa ikapp och härdas för livet helt enkelt.
När det nu är dags att ledsaga de små liven, från en skyddad barnmiljö, till vuxenliv – undrar jag om det överhuvudtaget står en mer lustfylld arbetsplats att finna som ”pedagog”? Nä, tvivlar!
Arbetet fortskrider och det i sakta mak eftersom jag har fullt sjå med att hålla ögonen på en annan odlardröm. En dröm som blev möjlig att realisera i kraft av att vi nu är med växthus. Har svårt att slita blicken – en livs levande kamelia! Det dröjer kanske innan vi är uppe i klass med den danske blomsterkonstnären Tage Andersen och hans legendariska kamelior på Gunillaberg – men en måste börja någonstans …
Ordning och reda med tydliga lappar på de olika sorterna. Vårt växthus är oisolerat, precis som vi vill ha det. Ett faktum som innebär att om det tillstöter sträng nattkyla under vårvintern, som så ofta, är vi beredda på snabb nödevakuering.
Tomatplantor i långa rader under härdning för att skapa kraft till att bära rikligt med frukt! Ett riktigt tomatår, som vi längtat hett efter i snart 30 år, känns idag inte ouppnåeligt. För så länge har vi odlat tomater, år efter år, utan att ge upp fastän vi vet att det är nästintill omöjligt med en rimlig skörd – utan växthus. Några få tomater alldeles i slutet av säsongen – sedan brukar det vara över. Och till nästa år har vi som vanligt alltid hunnit förtränga realiteterna.
Men nu så …!!!
Dela