KARIN & JOHANNES
Modell
Växthus med sadeltak, 39 graders takvinkel.
Storlek
6,1x3,5 – drygt 20 kvadratmeter
Kulör
Victoriagrön
Dörr
Enkel spröjsad dörr på kortsida
Platsbyggda jordbäddar
60 cm breda och med varierande djup, beroende på
underliggande berg.
Murverk
gjuten sula direkt mot berg, sockelhöjden varierar och följer
bergets form.
Golv
Grus
Andra detaljer
Rakt avslut på takbalk, regnvattensförsörjda odlingsbäddar.
Det sägs att det var på Södermöja pensionat som Rönnerdahl dansade med Eva Liljebäck i Evert Taubes kända visa ” Dans på Sunnanö”. Men det är inte för att dansa som vi har åkt till den lilla ön i Stockholms mellersta skärgård. Strax intill pensionatet har nämligen Karin Eliasson och Johannes Tovatt skapat sitt sommarparadis med tillhörande växthus.
Nära det arkitektritade sommarhuset som Johannes har ritat och byggt, men ändå på några stegs avstånd, ligger det drygt 20 kvadratmeter stora växthuset som monterades i våras. Att det bara har varit i bruk i några månader är inget som märks. För när vi är på besök i slutet av juli är det fullt av mer eller mindre mogna tomater i olika former och färger, gurkor, meloner, kryddväxter, luktärter, solrosor och aprikoser, bland mycket mer. Odlingarna är perfekta, ett skolexempel på hur det ska se ut, åtminstone enligt oss.
-Vi har varit väldigt förskonad från såväl svampangrepp som löss, säger Karin som är den av de båda som ansvarar för odlingarna medan Johannes fungerar som entusiastisk sidekick.
Att Karin är en passionerad odlare är det ingen tvekan om. Hon är också trädgårdsmästare med ett förflutet på Astrid Lindgrens Näs bland annat. Karin har också med framgång skrivit flera böcker med fokus på odling av ätbart plus en bok om jord. I växthuset har hon satsat på rejäla odlingsbäddar som både är bredare och djupare samt ett bevattningssystem som förser odlingarna med regnvatten underifrån. Av resultatet att döma verkar det vara ett vinnande koncept.
Det speciella med det här växthuset är att det är placerat på en bergsknalle. Men innan det hamnade på just den här platsen har det flyttats runt i både Johannes och Karins huvuden. Det har placerats på andra sidan bostadshuset, vid köksträdgården, närmre och längre ifrån bostadshuset. Platsen som det till slut blev innebär att växthuset hamnar i blickfånget från huset. Trots avståndet så upplevs de båda byggnaderna höra ihop.
-Det fina är att den här delen av tomten har blivit mer levande. Vi använder ytan mellan husen mycket mer än vad vi tänkte oss från början. Det är spännande hur arkitekturen ändrar människors beteenden och platsers rumslighet, säger Johannes som på grund av sitt yrke som arkitekt är intresserad av husens förhållande till landskapet.
De båda delar också passionen för växthus och hantverk. De tycker att växthus i allmänhet är extremt vackra byggnader. Att de valde att satsa på ett växthus från oss är vi väldigt glada över.
-Vi ville ha ett växthus i trä eftersom det är ett mjukare material än metall. Trä är också starkt förknippat med Sverige och våra traditioner. Det finns inte så många träväxthus att välja mellan om man som jag vill odla mycket och behöver ett växthus som klarar fukt och temperaturväxlingar, inte bara i några säsonger utan för en lång tid framöver. Att de här växthusen dessutom är ett hantverk utöver det vanliga bidrar till att det var ett enkelt val för oss.
Ni valde att montera ert växthus själva. Hur kommer det sig?
Karin hade monterat ett växthus från Sweden Green House tidigare samtidigt som jag med mitt yrke har en viss vana av husbyggen. Eftersom vi bor på en ö så är det också enklare att göra saker på egen hand än att ta hjälp utifrån, säger Johannes.
Hur upplevde ni att det var att montera själva?
Vi är helt tagna av med vilken millimeterprecision som vi har kunnat sätta ihop alla delar. Växthusen är som en väldesignad möbel. Jag har faktiskt inte upplevt något liknande tidigare. Alla delarna är så omsorgsfullt gjorda. Det märks att det är en produkt som optimerats och förfinats över tid.
Vi är också så nöjda med bemötandet som vi har fått. Det har inte varit några som helst problem att göra förändringar i utformningen för att få det att passa bättre in i den här miljön. Det måste vara unikt, säger Johannes.
Hur använder ni växthuset?
Jag vill odla så mycket som möjligt, träd likaväl som sallat. Odlingsbäddarna är både djupare och bredare än hos många andra. Däremot finns det inte så mycket plats för att bjuda in till stora middagar. Då tror jag att vi får trängas med för mycket grönska. En liten sittplats har vi dock installerat. Där sitter vi ibland med ett glas vin eller en kopp te. Så mycket mer blir det inte, säger Karin.
Vad är den största skillnaden mellan att odla i växthus mot trädgård?
Det är en artificiell miljö - på gott och ont. Ibland får jag hjälpa växterna på traven, med pollinering till exempel. Men fördelarna är så enormt många, det går att odla mer och under en längre tid. Med planering går det att skörda mycket under en lång säsong. Jag tycker att det är en fantastisk odlingsform. I år har jag experimenterat mycket. Jag älskar att kliva in bland alla växter i växthuset. Det här är min lekstuga, säger Karin.
Hur är det att odla på en ö?
Klimatmässigt är det ingen skillnad. Det viktigaste är egentligen att se till så att det finns tillräckligt med vatten. Jag har löst det med hjälp av regnvattentanken från vilken jag pumpar upp vatten i reservoarer under odlingsbäddarna varifrån jorden sedan kan suga till sig vatten. Det gör att växterna får exakt så mycket vatten som de behöver, berättar Karin.
Nu när ni levt med växthuset en tid, är det något som ni tycker att man bara måste odla?
Det viktigaste är att odla det som var och en tycker bäst om, det man njuter av att skörda, säger Karin.
Jag tycker absolut att alla bör ha ett träd. Vi har valt att plantera ett aprikosträd i en av bäddarna. Det är en frukt som det annars hade varit svårt att odla här, säger Johannes.
Tack Johannes och Karin för att vi fick komma på besök. Nu är det dags att återvända till fastlandet. Med oss i bagaget har vi en massa fotografier, kunskap och inspiration.