På fem år har dessutom såväl funktioner som dysfunktioner utkristalliserats. Tack och lov kan jag betrakta de sistnämnda som i princip obefintliga. Och finns dom så är dom enkelt åtgärdade. Det kan vara svalt och möjligen lite fuktigt … Men hallå! Inget av dessa element är gnällspiksrelaterade eller på något sätt oöverstigliga. Jag har valt ett oisolerat växthus av den enkla anledningen att jag varken vill ha eller behöver ligga i kuvös. Eller snarare pensionärskuvös – vilken benämningen torde bli i mitt fall. Överhettad centralvärme är inte heller min grej. Inte ens vid inomhusliv och definitivt inte vid lantliv. Och förresten – vad är det för fel på raggsockor, underställ och fleecekläder? Eller en frostvakt? Mycken av den växtlighet vi har är medelhavsväxter – som bara mår bra av kall vintervila. Hur det nu än är så blir det vinter även runt Medelhavet. Ofta iskalla sådana.
På landet vill jag vara ett med naturen. Om än torr om fötterna och i lä för alla slags vindar. Dock höra regnet, höra vinden och inte minst – fåglarna.
Jag har ett uterum. Jag har ett orangeri. Jag har en vinterträdgård. Jag har ett växtglädjehus. Jag har ett lantställe – helt enkelt!
Dela