Som de obotliga samlare vi är vågar jag inte ens tänka tanken på hur många hyacintglas vi har i gömmorna. Mängden och det korta bäst-före-datumet gjorde att proceduren vid såväl upp- som nedpackning nästan tog oöverstigliga proportioner. År efter år.
Nu är det adventstid och hyacintglas toppnoterar i aktualitet. Men vad är det som hindrar året-runt-bruk – egentligen? Det var tanken som slog rot när vi blev med växthus. Svaret blev villkorslöst – ingenting alls! Numera lever våra hyacintglas ett såväl upp- som nedpackningsbefriat liv. Hyacintglas, eller kanske hellre – lökglas, och växthus är som gjorda för varandra. I vår värld lika säsongslösa båda två.
Precis som med alla inredningsaccessoarer är det stilleben som gäller. Gruppera och gruppera tät och ännu tätare. Antingen med samhörighet i form av kulörer som här eller precis tvärtom – med diametralt olika kulörer som ett kalejdoskop.
Ingen tid på året njuter jag så mycket av vårt växtglädjehus som i adventstid. Ja, jag vet – så säger jag om alla sorts tider. 12 månader om året ... Och det är på sanning! Alltid!
Uppe på ena långsidans nisch. Dock nu med glas i gröna toner som går över i blått.
Hyacintglasparad uppe på nischen som den kan se ut innan den bestyckas med lökar. Här har också de blå glasen fått tona över i rött.
En parad som kan varieras i det oändliga med omgrupperingar sett till såväl glasens formspråk som kulörer – allt för att skapa spänning. En installation stadd i ständig förvandling. Året runt. Det finns också en sorts sympatisk mening med att använda det man äger – till skillnad från att lagra.
Dela