Sommaren går över i sensommar och i växthuset är det mer färgglatt än någonsin; mangold, tomater, paprika och aubergine, persilja och dahlior i en salig blandning. Även den här säsongen har bjudit på nya erfarenheter och en och annan ny favorit i odlingsbädden.
I morse gick jag ut i växthuset och det var faktiskt första morgonen som jag kände: nu är sensommaren här. Det var fuktigt på insidan av glasen och den svala nattluften dröjde sig kvar. Solljuset kommer in lägre nu i augusti och ger mangoldens stjälkar en alldeles speciell lyster. Augustilyster.
Rhubard Chard och Flamingo Pink har gett bladskörd ända sedan maj månad och kommer säkert fortsätta en bra bit in på hösten.
Jag sådde mangold tidigt i år och jag har min mangold i växthuset eftersom den annars äts upp av de vilda djur jag delar min trädgård med. Mangold kan stå sig bra i växthus, men om sommaren blir för het kan man se en antydan till trötthet hos plantorna. I år har de bara varit underbara. Jag tycker dock fortfarande att många av de röda sorterna verkar trivas bättre i växthusets sommarvärme än de gula, och i år har både den gamla trotjänaren Rhubarb Chard och sorten Flamingo Pink gjort riktigt bra ifrån sig.
Men eftersom jag tycker om den gula, Golden Chard, har jag satt några nya, småplantor under tomaterna nu i början på augusti och tänker att de kan få växa på sig och ge mig en fin oktoberskörd. De brukar också, precis som spenaten, övervintra och ge små goda blad tidig vår. För att ge både mangolden och tomaterna lite extra fart nu i höst la jag ut ett ordentligt lager tång i bädden. Det ger bra med näring, håller kvar både värme och fukt i bädden och sätter fart på mikrolivet.
Golden Chard bland tomatplantorna, gödslad med tång som fått ligga och salta av sig i regnvatten innan den lagts på jorden.
Förutom förtjusningen över mangolden har jag varit väldigt glad i mina aubergine-plantor i år. Jag bestämde mig för att bara sätta sorten Patio i växthuset. Den blir inte så hög och ger frukter som är klara att skörda när de är 5–8 cm stora. Sorten har gett massor med frukt och de har varit otroligt goda att ugnsrosta, slänga ner i grytor, marinera och lägga på grillen. Kan varmt rekommenderas till alla aubergine-vänner inför nästa säsong. Men jag måste erkänna att jag varit ganska flitig med manuell pollineringen av aubergine-blommorna, varit där med pensel och duttat när jag märkt att det varit dåligt med humlesurr innanför glasen. Den insatsen gav resultat, så det är också ett medskick till alla som vill ha storskörd – lek humla!
Auberginesorten Patio ger många små frukter på en planta som blir ca 50 cm hög, mycket skörd på relativt liten yta. Fungerar jättebra även på kruka.
En sista säsongsfavorit som jag vill lyfta är jalapeño-pepparn Biquinho Amarelo. Det är första året som jag satt flera plantor av den och jag är helt bedårad av denna söta, fruktiga, milda chili. Jag är sällan ute efter extrem hetta när jag använder chili utan vill att den ska vara lagom stark så att smaken av frukten verkligen kan komma fram. Speciellt som jag tycker om att göra olika chilipastor för smaksättning av maträtter. Den här lilla gula droppformade chilin har seglat upp som en storfavorit. Det sägs även att den, precis som andra jalapeño, är väldigt god som inläggning. Det måste absolut undersökas.
Min nya favoritchili Biquinho Amarelo ger mängder av små, köttiga, fasta frukter. Användbara till det mesta.
Snart är ännu en odlingssommar över. Visst är det väl underbart att man trots 25 års odlande fortfarande kan gå ur en säsong och känna sig exalterad av möten med nya grönsakssorter och nya erfarenheter. Det är väl därför jag fortfarande håller på.
