Jag brukar inte kalla mig prylfixerad. Känner mig ganska långt därifrån. Men det finns saker jag går igång på – prylar som gör hantverket till en konst och arbetet till en dans. I mötet med målaren Aurora väcks mitt intresse för en pensel – den anspråkslösa Gnesta-penseln.
Hur många spadar har jag brutit av i mitt liv? Inte för att jag är superstark utan för att skaften inte varit ordentligt gjorda. Och hur många sekatörer har jag sett passera revy? Medan min trotjänare till Felco-sekatör funnits i mitt hölster i 25 år nu.
Penseln som fångat mitt intresse.
Det är en sekatör jag lätt kan slipa upp, den ligger stabilt och bra i handen, låter mig göra perfekta snitt och den går att ta isär helt – rengöra, olja, byta blad om det behövs. Den är som ett litet urverk. Att arbeta med kvalitetsredskap gör halva jobbet. Så är det bara. Därför klack det till i mig när jag fick höra berättelsen om en pensel.
Aurora Hedin är ansvarig för måleriverkstan i Usta, där Sweden Green House tillverkar och målar alla sina växthusstommar.
Aurora Hedin är måleriansvarig på Sweden Green House. Hon är en fena på allt som har med måleri att göra. Såklart. Det är hon som en dag berättar för mig om penseln. Penseln som håller över tid. Som tål att vårdas, som håller formen, som inte fäller strån. Ett dopp i burken och borsten är tung av färg, ändå tillåter den att stryka ut färgen i tunna lager. Första gången jag träffade Aurora så var det just för att sätta mig in i det här med linoljefärg, vad den kräver, hur den ska målas för att det ska bli bra. Och efter att själva färgkvaliteten hade avhandlats hamnade vi i samtalet om Gnesta-penseln.
Om penslarna tas om hand och förvaras på ett bra sätt kan de användas om och om igen.
Det är till synes en enkel pensel. Svart borst i oval form och ett enkelt träskaft. Men skenet bedrar, det är inte en enkel pensel. Den är gjord av svart naturborst från svin och har så kallad 90 tops-kvalitet, vilket betyder att mer än 90% av stråna i penseln är lika långa. En märklig detalj kan tyckas, men det får betydelse för hur penseln kan fördela färgen mot underlaget. Det är just i toppen som borstbunten i penseln behöver vara välfylld, man vill inte ha en pensel som är gles i toppen. Naturborsten har små hullingar längs med strået som gör att penseln ”håller” färgen och tillåter att den arbetas ut i tunna lager. Sen är skaftet ergonomiskt utformat så att handen och underarmen avlastas vid målning. Man kan liksom greppa penseln på ett schysst och stadigt sätt. Den lilla penseln är också så kallat helgjuten. Det betyder att borsten är hoplimmad med skaftet och runt detta sitter ett bleck som skydd. Rostfritt om man så vill.
En anspråkslös pensel
Mina spadskaft var inte helgjutna, de jag knäckte. Så småningom lärde jag mig att spadens skaft måste gå ända ner i bladets hals för att vara tillräckligt stark, inte bara en bit. En pensel som inte är helgjuten och som inte har ett åtslutande bleck lämnar fickor för vatten att komma in och luckra upp borstfästet.
Ni förstår. Jag kunde prata länge om penslar. Och sekatörer. Eller spadar. Välgjorda redskap är en fantastisk värld att dyka in i. Jag har lärt mig att älska mina bästa redskap. Och ta hand om dem. För precis som med min älskade 25-års-Felco så kan en Gnesta-pensel hålla länge. Jag har en egen pensel där hemma nu. Jag har märkt den med mitt namn. En värdefull pryl.
Dela