Många tänker inte på att medelhavsväxters normala vintermiljö består i något så när varma och oavsett årstiden ändå förhållandevis ljusa dagar. I gott sällskap av ofta lika iskalla som mörka nätter. Det är också just de här växlingarna som gör att medelhavsväxter kan njuta sin välbehövliga vintervila och lagra upp växtkraft inför en kommande växtsäsong. Att simulera dessa naturliga livsbetingelser i svenska överhettade hem är det som gör vinterförvaring så klurigt. Alla medelhavsväxter som sätts att övervintra inomhus i fullt uppvärmda lägenheter eller hus tappar bladen och stryker, om inte de första veckorna, ofelbart med så fort vi hamnar på andra sidan nyåret. Vad göra?
Hur många åtnjuter lyxen i att ha ett garage, uthus, källarvåning eller jordkällare som är sval men ändå så pass isolerad att temperaturen håller sig på rätt sida om nollan – helst bara ett par tre grader över. Och inte nog med det – dessutom har rejäla fönster med riktigt dagsljus. Dessutom som det är lätt att missa – oerhört sparsamt med vatten. Minimalt helt enkelt.
Inte särskilt många förvaringsplatser, utöver nyss nämnda, lever upp till dessa betingelser
Dessutom är det inte bara rent uttalade medelhavsväxter som söker behöver sin välförtjänta och kraftsamlande vintervila. Samma gäller för nästan alla blommande krukväxter som inte är naturligt förekommande i nordiskt klimat. Inte minst pelargoner – förresten alla sorters geranium – och då tänker ja särskilt på doktor Westerlunds hälsoblomma.
I avsaknad av ett tempererat garage, uthus, källarvåning eller jordkällare med tillräcklig ljusinsläpp – finns det ingen bättre tillflyktsort under vintern än ett växthus.
Visst, ett helt oisolerat hus med enkelglas, som vårt innebär såklart temperaturmässiga utmaningar. Vi har nu haft vårt växthus i nu i fem år. De första tre av dem var helt ultimata för alla övervintrade ”flyttväxter” Vi hade något jag brukar benämna som gröna vintrar vilket innebär att det aldrig blev minusgrader i växthuset. Alla övervintrare, och jag menar alla, trivdes som fiskar i vatten och vaknade vederkvickta till liv på vårkanten.
Dock har de två senaste varit alltmer utmanande med riktigt stränga vintrar. Om temperaturen bara nosar på nollan och någon eller några grader under har det fungerat alldeles utmärkt med att svepa om med fiberduk eller bubbelplast och en frostvakt.
De dagar riktig midvinterkyla slagit till har vi gått brandvakt i tretimmarspass under nätterna för att stödelda i kaminen. När det varit riktigt illa med veckolånga köldknäppar, hänt bara två gånger, har vi tagit till nödevakuering till vardagsrummet. Ingen växt mår bra av det och redan efter ett par tre dagar börjar den ack så centralvärmekänsliga ”familjen Myrten” tappa blad. Längtar ut igen ...
Som sagt, man får inte vara lat, men vad gör man inte för sina älskade växter. Många av dem, som ”familjen Myrten”. har var med oss i mer än 25 år. Familjemedlemmar på riktigt!
Önskar nu hett någon slags temperaturrelaterad normalitet av den stundande vintern ...
Dela