Citronträd och jordknep

Bok om orangerier och dess växter.
Häromdagen damp det ner en bok i brevlådan – Maria Löfgrens nyutkomna Trädgårdsmästarens orangeri – om växternas övervintringshus. 
Efter att snabbt bläddrat igenom boken och scannat av innehållet – som imponerar, det ska sägas – satte jag mig bekvämt till rätta och försjönk i kapitlet om jord.
Väl värd att läsas - Trädgårdsmästarens orangeri (Appell Förlag). Kumquat och kalamondin

Det kan tyckas nördigt, men jorden har följt mig som specialintresse i många, många år. Just i det här fallet intresserar ämnet mig eftersom jord för orangeriväxter är klurigare än vanligt. Orangeriodling i sig är ju pyssligt och kräver en viss noggrannhet med detaljerna. Det passar den som tycker om att vårda. Vi måste nästan ha ett kärleksförhållande till orangeriväxterna för att det ska kännas rimligt att pyssla så mycket med dem som det krävs. Historien kring orangeriets jord blir som en symbol för hela denna odlingskonst, för här tas noggrannheten till nya nivåer.

Förr hade trädgårdsmästarna egna recept på sina olika jordblandningar. Inte så konstigt såklart eftersom det inte fanns färdiga blandningar att köpa på handelsträdgården. Idag är det inte så vanligt att vi håller oss med egna recept – utom kanske just till citrusväxter, olivträdet, myrtenträdet och det ömt vårdade lagerträdet. Ja, när det gäller citrus håller jag mig faktiskt själv med en egen jordblandning. Det är därför jag med stort intresse studerar Maria Löfgrens redogörelse för olika orangeri-mästares knep och idéer.

Bergamott från min spanska citrussamling och kumquat från min svenska citrussamling.

Jag kan inte stoltsera med något stort orangeri. En gång i tiden odlade jag citrus på min terrass i Andalusien. Då var det en sport att samla på rariteter som bergamott och fingercitron. Citrusdrömmen håller jag dock vid liv även här i Sverige. Jag har små citrusträd på kruka; citron, kalamondin, kumquat och limequat, som lätt kan bäras in och flyttas runt. Lagom stora att hantera – fixa vinterbelysning till, duscha, beskära, plantera om. Nu är det snart dags för det, omplantering. Jordblandningen jag själv använder, som jag också skriver om i min egen Växthuspraktikan, ser ut såhär:

  • 4 delar lövmull eller rhododendronjord
  • 2 delar vanlig kompost
  • 2 delar grov sand (2-3 mm)
  • 1 del välbrunnen stallgödsel
  • 1 del granulerad lera
Mitt komposthörn, här tar allt gott sin början! Här samlar jag olika material som jag sen kan blanda jord av; gammal torv, löv, tång, flis, bokashi-fabrik (plåtlådan), komposterad stallgödsel, trädgårdsavfall…
När jag nosat på de gamla trädgårdsmästarnas jordblandningar och de recept som Löfgren citerar så finns det klara likheter med det jag själv lutar mig mot. Ibland blandas det i pimpsten för att öka luftigheten i jorden och även den vattenhållande förmågan. Det är smart. Framför allt om det är en stor växt med stor kruka. För citrusfantaster handlar det mycket om att tillgodose växternas behov av järn, så att växten inte försvagas och bladen gulnar. Att de små liven kan ta till sig järnet hänger också på pH-värdet. Jorden får inte ha alltför mycket kalk i sig. Men vet du – det går också bra att köpa färdiga jordblandningar, det finns ganska många citrusjordar att välja på idag. Man behöver inte krångla till det. Om man inte finner en charm i just det – nörda ner sig, testa, blanda själv. Det är ju trots allt ett drag som passar en amatör-orangerist.
Föregående inläggNästa inlägg

Dela

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *