Att välja vilken färg växthuset ska målas i är för många den knivigaste frågan vid ett växthusköp. Ska växthuset ha samma kulör som huset? Eller ska det smälta ihop med grönskan i trädgården? Kanske ska det signalera ”gamla tiders” växthus. Vad blir egentligen snyggast? Och vad skulle växterna säga, om de hade ett ord med i laget? Den här veckan är det färg-tema på bloggen.
Två gånger i mitt liv har jag stått inför val av kulör till ett eget växthus. Båda gångerna har det landat i en lite gråaktig kulör. Kanske är det för att jag dras till de där tonerna som går ihop med naturen. Första växthuset var i en trädgård på västkusten, nära havet utanför Halmstad, där jag bodde då. Det är mycket himmel i Halland. Det är strandängar, sand och granitklippor, himmel och hav. Det är ljust, luftigt och vackert och mitt gråtonade växthus blev en del av allt det där gråblåa ljuset. Det kändes helt rätt. Ett halländskt strand-växthus.
Ett växthus vid havet som målats i en grå kulör för att gå ihop med natur, hav och strandängar.
Mitt andra växthus blev ljust grågrönt. Den kulör som på Sweden Green House-språk heter Victoriagrön. Det står ute i Stockholms skärgård, på Södermöja. Med skog i ryggen och vattnet en bit framför sig. Ljuset är grönare där, det är liksom grågrönt i Stockholms skärgård, färgat av tallar och granit. På mina stenhällar i skogsbacken lyser vitlaven också. Och det var den som fick mig att välja Victoriagrönt till växthuset. Vitt kändes så skarpt på vår tomt, också mot huset som är klätt med gråfärgade cederspån. Vitlavs-grönt tonade ihop hus och natur perfekt.
Det ihop byggda växthuset med sadeltak har matchats med samma röda kulör som bostadshuset.
Ja, vad styr egentligen vårt val av kulör på växthuset? Vanligast är kanske att man kastar ett öga på bostadshuset och tänker att det måste passa ihop. Men det beror alldeles på. Om växthuset ligger en bit ifrån huset så kan det gott leva sitt eget liv, färgmässigt. Det skapar ett alldeles eget rum och speglar sig mycket mer i trädgården än i bostadshuset. Om växthuset däremot ligger väldigt nära bostadshuset – ja, då är det oundvikligt att vi vill få kulörerna att harmoniera. Ändå behöver det ju inte vara samma kulör som huset, det kan faktiskt bli ännu finare om det bryter lite åt något håll. Kanske bara en annan valör. Eller kanske ta upp kulören på husets fönsterfoder. Eller någon annan detalj.
Det här växthuset, som tillhör trädgårdsformgivare Marika Delin, har målats i barkbrunt för att smälta in i skogsbacken som man måste gå ned för att komma till ingången.
En fråga man kanske också kan ställa sig är om växthuset ska framhävas: Här står jag! Då kan det gott få vara distinkt – vitt, rött, ockragult eller kanske duvblått. Men om det snarare ska smälta in i skogsbacken då kanske barkmullsbrunt eller en dovt grågrön, hos Sweden Green House benämnd Lövstagrön, är perfekt. Har man ett växthus som betraktas mot vatten och horisont, då är rent grått, ljust grågrönt eller ljust gråblått oslagbart. Tycker jag.
För att skapa optimala odlingsförhållanden så är det en fördel att välja en ljus kulör.
Och smak är ju högst personligt. Vi upplever kulör så olika och har olika referensramar, associationer och känslor kopplade till färger. Det gör också att det är rätt spännande att experimentera med kulörprover innan man beslutar sig. Det mest otippade kanske visar sig vara en vinnare. Tips – testa dig fram!
För egen del fanns det en viktig faktor som var med och styrde valet av kulör just till mitt växthus – nämligen växterna. Jag visste att jag ville ha en ljus stomme. Traditionellt har växthusstommar varit zinkvita för att släppa in och reflektera så mycket ljus som möjligt och på så vis skapa optimala odlingsförhållanden. Kanske är det där extra ljuset en detalj på marginalen vad gäller odlingsfördelar, men jag har alltid tyckt om den där ”reflektor-känslan” som man kan få i ett växthus. Jag ville ge mina odlingsbäddar så mycket ljus det bara går.
Karin Eliassons växthus på Södermöja sett från bostadshuset.
Nu står det där, Victoriagrönt och vackert. Under vintern har det sett rätt naket ut, sådär ensamt och fruset som bara växthus kan framstå, och mest grått. Det har sett ut som en spenslig tingest uppskjuten ur granithällen, väntandes på att bli väckt av solen. Men snart exploderar naturens grönska och växthusets bäddar fylls med klängande och svällande växtlighet. Och då vet jag att den ljusa stommen kommer få en ny ton, då kommer nämligen den gröna tonen fram. Så skiftar denna underbara växthuskulör med årstid och omgivning. Tänk vad jag tycker om den, vad rätt det blev, på just den här platsen. För mig.
Dela