Som något av en slump blev vi med växthus i samma stund som jag blev pensionär. Nu fem år senare har jag inte bara fyllt 70. Därmed också med automatik, 70 plus. Tillägget plus får stå för att nu är det tid att ta nästa steg i växthuslivet – riktigt njutningsliv.
Jag är mer och mer tillfreds med att inte vara yrkesutövande på heltid och har nu tiden att finslipa den njutning ett tempererat växthus/orangeri innebär för just en 70-plussare …
Låt mig först slå fast att någon pensionärskuvös har det aldrig varit frågan om. Som garant för det står oisolerat enkelglas. Varmhållning är inte därför inte möjlig och inte heller det jag är ute efter om än en braskamin är installerad. Jag är ute efter att vara ett med såväl naturen och trädgården utanför som väderlekens element. Således helt skyddad från de olägenheter som vatten från ovan och allsköns nyckfulla vindar ofrånkomligen för med sig. Jag kan säga mig vara ett med naturen och med elementen – samtidigt skyddad från dess oundvikliga och mindre behagliga följder. Rent trolleri om något!
Värmekällor agerar i stället raggsockor i trätofflorna och rejäla underställ under min älskade fleecetröja och byxor från Helly Hansen. Har ingen som helst längtan efter att vara instängd i en kuvös. Får andnöd av blotta tanken.
I samband med att vi renoverade köket i boningshuset passade vi på att att göra en slags förlängning av dito till växthuset. En klar uppgradering av livsbetingelserna i det som jag alltid tänker på som lantstället. Numera som 70-plussare – uppgraderat till lusthus.
Kulören på den enklast tänkbara och helt släta luckan, ”Arkitekt plus”, från Marbodal heter tall. Som skapt för den här platsen. Så länge utomhustemperaturen inte kryper för långt under nollan har jag också sommarvattnet inkopplat. Alltid kaffe på lut.
Så innerligt lycklig över marmordiskbänken – utrangerad från ett boende jag hade i Gävle på 1970-talet – som flyttat med mig till jag minns inte hur många olika boenden. Vid varenda flytt har jag tänkt: Nä, nu kastar jag den! För att slutligen ändå låta den flytta med. Idag är alla vedermödor glömda och marmorskivan är juvelens krona på arbetsbänken.
Ser nu fram emot en mild, lång och njutbar höst. Läsa böcker, sittandes framför brasan, i de franska stolarna ”LC-Chair” – av pinjeträ, flätade med kastanjespån. Om än Helly Hansen är en utmärkt värmekälla är det inte helt fel med en pläd runt benen. Förutom en njutbar plats, också kreativ – i mening av skrivstuga för mitt bloggande på Sköna hem och såklart här på Sweden Green House webbplats. Gott sällskap av övervintrande växter i kruka, som myrten, har jag också så länge inte sträng kyla råder. Slår den till flyttar de till ett växthotell.
Mitt lusthus för 70-plussare. Här vill jag vara hela dagarna och mer därtill. Dock förläggs dygnsvilan till boningshuset. Än så länge …
Dela