Det slår mig hur väl växthuset samarbetar, låter mig lösa alla små utmaningar enkelt – en skruv, en krok, en spik. Vajrar, klätterstöd och skuggardiner har monterats frikostigt under sommaren som gått. Växthuset har tillåtit allt, svarat upp mot all efterfrågan på flexibla lösningar. Inga fabrikstillverkade specialmojänger här inte. Detta är en aspekt som vi ofta bortser ifrån vid val av växthus – odlarens ständiga behov av enkla och smarta upphängningar och uppbindningar. Behov av ett växthus som samarbetar. Mitt träväxthus gör mig väldigt trygg på den punkten.
Det är lätt att tro att ett omsorgsfullt formspråk, snickeri och måleri främst handlar om estetik. Men växthusets hantverk talar kanske främst till oss odlare. För i varje liten detalj lurar en funktion: fasningar av fönsterreglar som släpper in och sprider ljus, dropplister som leder bort fukt, linoljefärg som låter vattnet pärla sig på ytan, generösa takfönster som vädrar ut kondensen. Det är som att växthuset växer med odlandet.
Jag inser att jag nog betraktat växthuset fel. Sett det som ett rum, en odlingsyta, ett skyddande skal. När det hela tiden har varit mitt allra viktigaste trädgårdsredskap. Och det är trädetaljerna som gör det här redskapet användarvänligt.
Hantverk för odlare
Ganska ofta så slår det mig hur väl mitt växthus samarbetar med mig som odlare. Det handlar inte bara om de väl uttänkta detaljerna; de fasade fönsterreglarna som tillåter ljuset att flöda in och spridas i växtrummet, eller att träet har den där glatta ytan av linoljefärg som gör att kondensen rinner av så fort. Nej, det handlar nog mer om att själva husets stomme är av trä.
Dela