Det kan tyckas nördigt, men jorden har följt mig som specialintresse i många, många år. Just i det här fallet intresserar ämnet mig eftersom jord för orangeriväxter är klurigare än vanligt. Orangeriodling i sig är ju pyssligt och kräver en viss noggrannhet med detaljerna. Det passar den som tycker om att vårda. Vi måste nästan ha ett kärleksförhållande till orangeriväxterna för att det ska kännas rimligt att pyssla så mycket med dem som det krävs. Historien kring orangeriets jord blir som en symbol för hela denna odlingskonst, för här tas noggrannheten till nya nivåer.
Förr hade trädgårdsmästarna egna recept på sina olika jordblandningar. Inte så konstigt såklart eftersom det inte fanns färdiga blandningar att köpa på handelsträdgården. Idag är det inte så vanligt att vi håller oss med egna recept – utom kanske just till citrusväxter, olivträdet, myrtenträdet och det ömt vårdade lagerträdet. Ja, när det gäller citrus håller jag mig faktiskt själv med en egen jordblandning. Det är därför jag med stort intresse studerar Maria Löfgrens redogörelse för olika orangeri-mästares knep och idéer.
Jag kan inte stoltsera med något stort orangeri. En gång i tiden odlade jag citrus på min terrass i Andalusien. Då var det en sport att samla på rariteter som bergamott och fingercitron. Citrusdrömmen håller jag dock vid liv även här i Sverige. Jag har små citrusträd på kruka; citron, kalamondin, kumquat och limequat, som lätt kan bäras in och flyttas runt. Lagom stora att hantera – fixa vinterbelysning till, duscha, beskära, plantera om. Nu är det snart dags för det, omplantering. Jordblandningen jag själv använder, som jag också skriver om i min egen Växthuspraktikan, ser ut såhär:
- 4 delar lövmull eller rhododendronjord
- 2 delar vanlig kompost
- 2 delar grov sand (2-3 mm)
- 1 del välbrunnen stallgödsel
- 1 del granulerad lera
Dela